Livet…

Jag fick en fråga från en vän, här om dagen. Hur jag kan se framåt efter allt som har hänt? Att förlora min man? Hur går man vidare?

Det som hände mig, kan hända vem som helst, och det händer varje dag till någon annan. Jag är inte ensam, även om det känns så. Frågan fick mig i alla fall att fundera en del. Varför jag inte har dränkt mina sorger, som är en enkel utväg när man drabbas av något svårt. Ja, varför?

Familjebild Foto: Jessi Cotterill
Familjebild
Foto: Jessi Cotterill

Det är en svår fråga att svara på. Jag vet ärligt talat inte varför jag inte har grävt ner mig i ett djupt hål någonstans. Jag kan bara se till vad som har hänt runtomkring mig genom livet. Jag fick tidigt lära mig att livet inte är i evighet. Att livet kan tas i från en, här och nu. När livet tas i från någon närstående så börjar man fundera varför just den personen skulle tas bort. Man frågar sig själv, varför han/hon och inte jag? Frågor vi aldrig kommer att få svar på. Hur mycket vi än försöker få svar, så kommer vi aldrig att få svar. Det vi kan göra är att fortsätta leva, här och nu. Vi finns kvar av en anledning. Vi finns kvar för att se till att livet fortsätter trots sorg och saknad.

Något som även har hjälp mig att gå vidare är mina barn och barnbarn. Vad hade hänt om jag grävt ner mig? Jag har varit tvungen att gå upp varje morgon och ta tag i allt som ska göras varje dag. För att visa dom att livet fortsätter. Livet är inte slut, även om det känns så just i dom tuffaste stunderna. Man får ta ett steg i taget. Det blir garanterat några steg bakåt på vägen, men man kommer framåt. Börjar titta efter små glädje glimtar varje dag. Dom finns där, jag lovar!

Som vi kommer ihåg David, alltid bjöd på ett skratt.
Som vi kommer ihåg David, alltid bjöd på ett skratt.

En närstående har gått bort från oss, men dom finns kvar. Dom lever med oss, i våra hjärtan. I våra minnen. Vi började tidigt att prata om David. Om vad han skulle ha sagt vid just ett speciellt tillfälle, där vi vet att han skulle ha sagt något som vi alla skulle ha skrattat åt. Eller vad han skulle ha tyckt om att få se på just den filmen. Ja, allt där vi visste att han skulle viljat ha ett ord med i. Det har gråtits lika mycket som vi har skrattat vid dessa tillfällen. Något som vi alla behövt göra.

Så var är mitt svar på frågan? Fortsätta att ha personen med er och prata om personen. Dom står inte bredvid dig, men dom är med dig så länge du tillåter dom att vara med er i livet. En liten sak som hjälpte mig i ung ålder att acceptera någon kär närståendes bort gång, är att tänka att personen sitter där uppe bland molnen och har toppkoll på vad jag sysslar med och gläds med mig när jag har bra dagar. Då är ju även dom glada.

Tittar upp på himlen och ser molnen dansa runt och tänker: “Skål på er där uppe! Ha en bra dag. Ta hand om varandra tills vi andra kommer.”

Saknade kommer alltid att finns där.
Saknade kommer alltid att finns där.

Kramar till er alla

Maria

MyTaste

myTaste.se

6 kommentarer

  1. Anette
    6 december, 2015
    Svara

    Jag tycker ni starka. Jag är så glad att följa er och saknar David och hans samtal varje lördag. Jag vet inte om jag skulle kunna vara lika stark som er men jag hoppas det om jag sätts i samma situation. Du är en bra förebild Maria både för dina barn och vänner som följer dig . Kramar i massor
    Anette Blaesbjerg

    • 7 december, 2015
      Svara

      Tack gulliga Anette! <3 Tillsammans är vi alla starka.
      Kramar till dig och dina underbara familj <3

  2. Ingrid
    7 december, 2015
    Svara

    Maria, du har ett driv som är nödvändigt att ta till i situationer som denna. Så är du omgiven av kärlek och värme från dina flickor och Lill-killen. Ni lever i symbios och ger och tar från varandra hela tiden. Det kommer aldrig att ta slut. Våra kära som gått bort, de finns bakom hörnet i någon skepnad, i någon dimension som vi inte ser med blotta ögat men kan förnimma i vissa ögonblick. Jag tycker det känns trösterikt..
    Det ska bli fint att träffas om någon vecka. Vi kommer till Kamala den 18 och ska bo på The Club.
    Varmaste kramar till dig och de dina
    Ingrid

    • 7 december, 2015
      Svara

      Underbara Ingrid! <3 Tack för dina fina ord.
      Längtar tills vi får krama om er igen.
      Kram Maria

  3. kicki
    7 december, 2015
    Svara

    Tack!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *