Vill inte läsa mer!

Bangkok
Bangkok

Vet ni en sak? Jag vill inte öppna upp en dagstidning längre!

Än så länge är jag personligen förskonad av allt det hemska som händer runt oss varje dag. Har under en lång tid funderat på när det där samtalet kommer? Samtalet som talar om att någon nära har fått sätta livet till. Pga vad?

Först är det en ung tjej på väg hem från sitt extrajobb, som inte kom hem. Sen är det ännu en ung tjej som inte kommer hem från sin joggingrunda i skogsområdet. Näst är att två går bort för att dom hade beslutat sig för att stanna till och handla på IKEA. IKEA! Sen kan man inte gå ut som vanligt på gatan utan att behöva titta sig över axeln, för man vill ju inte få en kniv i ryggen av någon man inte känner som passerar en. Detta är bara ett axplock av allt som händer runt om oss dagligen.

Nu bor jag inte just där allt detta händer, men min familj, släktingar och vänner gör. Jag bor långt bort och slipper känna olust när mina barn går utanför dörren. Trots det så känner jag olust. För att det kan vara någon jag känner nästa gång.

Igår kom all denna olust helt plötsligt ännu närmare mig. På en gata som jag och tjejerna har gått på många gånger, small det. Mitt i Bangkok. En bomb. Planerat eller inte? Ingen vet. Varför? Ingen kan svara på det.

Vad har hänt med alla dom där underbara dagarna som man minns från sin barndom? Man kände sig trygg var man än var eller gjorde. Vad är det för värld som vi nu ska börja lämna över till våra barn, eller barnbarn?

Det finns något som jag skulle vilja göra. Jag skulle vilja göra en dag, eller två, där vi alla ska bara vara trevlig och snälla mot varandra. Säga hej till varandra på gatan. Le mot varandra. Hjälpa varandra. Över hela världen. Visa alla vilken härlig värld vi lever i och att vi kan leva i harmoni med varandra. Och inte vara rädda för personen du möte på gatan. Vem är med mig?

Maria

MyTaste

myTaste.se

Bli först att skriva en kommentar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *